Ja är det något som jag kanske inte vågat riktigt så är det att drömma! Vad kan egentligen hända av att du drömmer stort och orealistiskt. Och är det något orealistiskt som inte blir till på riktigt så blir man väl inte ledsen. Och vem säger egentligen att det inte KAN hända på riktigt. Min positiva anda är tillbaka. Många skrev tidigare hur inspirerande blogg jag har för att jag skriver om mitt positiva tänkande och mitt sätt att kunna motivera andra.

Att ha skrivandets talang. Jag har aldrig sett mig som en talang. Varken på skrivandet eller något annat. Ja det är väl den där inpräglade jantelagen som ligger i min ryggmärg. Men man kan göra något åt det? Tänk stort! Jag är ju en talang och var och en av oss är det. På vårt eget vis. Det är så lätt att förminska oss själva. Att inte tro på oss själva. Nä, självförtroendet är det inget fel på men självkänslan är väl den som de flesta av oss brottas med. Det är också den som kan påverkar självförtroendet ibland.

Jag tänker som så. Att när jag ligger i en svacka. Jag då ser jag det positivt. För det första så vet jag att det går över, det gör det alltid. Man måste bara gå igenom det. Och helt säkert. Varje gång det hänt något dåligt i mitt liv. Ja då har det följts av något positivt. ALLTID! Så varför deppa. Se de som något positivt när något dåligt händer. Hur tufft det än må vara!

Och glöm inte att våga drömma! Jag har börjat våga. En bit har jag kvar. Men äntligen har första pusselbiten hittat sin plats. Jag är inte lika försiktig längre. Jag vågar! ♥