När dem sover är dem så goa men det finns också andra tillfällen. När vi myser på kvällarna då är trotsen som bortblåst. Man hämtar liksom ny energi. Så man orkar nästa trots attack. Man laddar om för tro mig det behövs. Men med de mjuka kramarna, de söta pussarna och dem gulliga orden så blir man påmind om det otroligt underbara med att få ha barn. Det är de stunderna som gör det.

Ja Isak har verkligen vänt senaste veckan. Jag antar att detta är den ”riktiga” trots som kommit. Ja den mellan 2,5år-3år. Ja den är ju faktiskt från och till från strax innan 2 år men den ändrar bara lite karaktär gång efter gång. Det positiva, om man kan säga så om den, är att den nu går ur efter en stund. Han ger sig vilket han inte gjorde innan när han kunde hålla på i timmar. Bara det att innan var han ”bara” (om man kan säga så) hysterisk och fastnade i det. Nu är det skrik utan dess like och att slå på mamma, kasta sig, gå in på sitt rum och smälla dörren. Ja verkligen som en lite mini tonåring så skriker han ”NAAJJJ” och antingen slår mig, kastar sig ner i golvet eller går in på sitt rum. Men lite charm finns det i det hela. Jag har ändå svårt att hålla mig för skratt för det ser så roligt ut, en aning gulligt och sen är det för man blir så jäkla förvånad för man inte känner igen dem.

Men jag tror ju dem blir lika förvånade själv av sitt beteende och jag finns där hela tiden för tröst. Visst sätter jag gränser. Han får inte bete sig hur som och då säger jag till men många ggr tror jag bara han behöver en stor kram och han märker själv att han behöver mer kramar än vanligt. Så när han lugnat sig så tar jag och kramar honom och han tvekar först för att sen krama. Då kramas vi massor. Stackars liten tänker jag. Alla dessa känslor. Kan inte vara lätt. Han blir ju som en liten pms brud och det vet vi ju alla hur det kan vara! 🙂 Så där är vi nu. I en period av mycket känslor, trots men också en period av mycket kärlek, mys och kel. ♥