Vi körde längre ut och fram på en grusstig. Isak undrade vart vi var på väg och jag berättade om att morfar Benny bygger (renoverar) ett hus med sin tjej. Att köra ut längre och längre ut är en viss känsla. Ändå ligger inte huset helt öde utan bara strax utanför Södra Sandby. Men man känner ändå friheten av att inte ha några grannar. Tystheten. Lugnet. Det var en otroligt mysig känsla. Det var också jättemysigt att träffa Åsas familj. Ja frun heter så. 🙂 En väldigt samhållen familj, vad fint. För de är allt enkelt känns det som. Allt känns naturligt men för mig är det hela nytt så lite svårt att ta in alla intryck av alla människor. Jätte härliga så förstå mig inte fel. ❤

Men jag hoppas jag vänjer mig snart för det är ju riktigt mysigt. Blir lite tårögd när jag ser hur fint det kan vara med en ”riktig” familj. Nej nu rinner tårarna, förlåt…

Men där är mysigt och barnen trivs så himla bra. Pappa säger att Åsa och han har förhoppning om att göra trädgården klar till sommar så barnen kan vara där. Vilken värme! Och jag saknade syrran där. Miki var där. Var glad att se honom med. Jag såg en glädje i hans själ. Det var något som lyste upp. Älskar dig pappa och älskar dig Miki. ❤

Var tvungen att lägga upp sista bilden med. Isak fick tag på en ficklampa och Elias ett vapen. 😉 Så gick de på rad som om de skulle på jakt. Ha ha ha…