Lifvet med en 1,5-åring, kräfva sina Peltor….

-Kom här Hannes, kan du öppna den?

Hannes sliter i diskmaskinens lucka och när han inte får upp den, för att någon har knuffat igen luckan helt, så vrålar han allt han kan. Rutorna skallrar och jag tror det går ett par flisor på glasen i skåpet.

-Vänta-vänta-jag-kan-hjälpa-dig-öppn…

-TOKVRÅL-

Jag bryter loss pattaglytten från diskmaskinsluckan och öppnar den och hinner knappt få upp låset innan Pattaglytten kastar sig fram och sliter upp luckan och drar ner den helt. Han hinner ta mig sjutton hela vägen upp på luckan innan jag får ut understa korgen…

-Hördedu, kan du vara vänlig och gå ner?
-Nä!
-Jo!
-Nä!

Jag lyfter ner honom och ställer honom på golvet

-TOKVRÅL- 

-Ja men det går inte att… hördedu, kom hit med vispen!

Pattaglytten hinner ut i matrummet innan jag hinner ifatt och tar tillbaka vispen.

-TOKVRÅL- 

-Du kan ju sätta in kastrullen i skåpet istället för att vråla så, du får ju inte tillbaka vispen för det liksom.

Jag ger Pattaglytten en 2 l kastrull och han går och ställer kastrullen på golvet utanför skåpet och öppnar skåpet. Han försöker få in kastrullen på den hylla som innehåller flest antal kastruller och således har minst plats. Hur han än knökar och puttar så går den bara inte in!

-TOKVRÅL- 

-Vänta, kolla här, vi tar och ställer den på den här hyllan istället…

Ordningen återställd, han ställer in kastrullen och stänger dörren och innan jag har tänkt tanken ”Han kommer sno en kniv” så har Pattaglytten snattat ett sådant där grillbestick och satt fart in i vardagsrummet. I det läget vill man liksom inte vråla efter i full fart utan jag smyger runt från andra hållet (man kan gå runt på bottenvåningen) och lyckas smyga mig på honom när han står och väntar på mig från andra hållet. Jag suger tag i överarmarna och lyckas avväpna honom.

-TOKVRÅL- 

Jag går tillbaka till diskmaskinen och får snabbt ut bestickkorgen och plockar in bestick, vassa knivar och annat Pattaglyttfarligt och låter honom jonglera med skärbräda och plastbunkar som finns kvar i korgen.
När jag ska ge mig på tallrikarna så utnyttjar jag åter den gratis barnarbetare som jag faktiskt har tillgång till, screw RUT liksom…
-Kan du ge mig den? Jag pekar på tallriken.
-Hä!
Han langar upp tallrikarna och allting är frid och fröjd. När det är två tallrikar kvar så är han vips borta, inom två nanosekunder hörs en krasch och Pattaglyttens ”oj” förvarnar om att nåt otrevligt har hänt…
Jag kastar mig in i vardagsrummet och där dansar han på bordet och pekar på ett tangentbord som ligger på golvet. Han har ett tangentbord att leka med och det hade han kastat ner från bordet.
Jag lyfter ner honom från bordet och…

-TOKVRÅL- 

… går ut i köket igen och börjar sätta in glasen i skåpet. Han kommer efter och står bakom mig och vrålar.

-Du vet att du får inte vara på bordet, vi har den diskussion säkert -AJ!-

Pattaglytten bet mig i låret!

-Men öh! Så kan du ju inte göra, det där är inte snällt! Kan du säga förlåt nu?

Jag får en go kram och en snorig puss. Innan jag hinner resa mig upp igen så har han puttat in den övre korgen och klättrat upp på luckan igen, snott en hålslev och står och bankar på den smutsiga disken på diskbänken.

Jag böjer mitt huvud och nåt som liknar en snyftning hörs.

-Du, nu får du vara vänlig och gå ne…

-TOKVRÅL- 

-ok, du får ha hålsleven och leka med

Jag får in ett par glas till innan bankandet från glasbordet i vardagsrummet börjar, jag rusar in och när jag närmar mig det bankande barnet så glimmar det till i ögonen på honom och han rusar runt bordet vilt kacklandes och en vild jakt utbryter, jag efter hålsleven och Pattaglytten efter spänning.
Jag får tag i hålsleven efter ett par varv och väntar spänt på tokvrålet… som uteblir? Va?
Han står bara och tittar på mig och pekar på hålsleven…

-Ok, men du bankar inte i bordet, ok?

Jag hinner ut i köket och får in alla glasen. Jag får in allting i diskmaskinen innan jag reagerar!
Varför är det så tyst?
Vad gör barnet?
Borde jag bli orolig?
Vågar jag gå in i vardagsrummet?

Jag smyger runt hörnet och ser honom sitta på golvet med ryggen emot mig.
Vad har jag att vänta?
Permanent spritpenna på sig själv?
Parketten?
Kläderna?
En sax och klipper sina kläder i konfetti?
WHAT!?!?!?

Nä, då sitter ungen, likt en hamster, med båda sockorna instuckna i var sin kind och pillar tåludd!

/Magdalena

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Vivi

    hA HA HA , VAD BRA DU BESRKIVER HELA HÄNDELSEN *FNISS FNISS*
    MAN BLIR JU INTE ÖVERDRIVET SUGEN EFTER JUST DENAN BERÄTTELSEN ;p DU BEHÖVER HELT KLART FLER MYSIGA BLOGGTRÄFFAR UTAN BARN 😉
    kRAMAR!

stats