Mitt liv är långt ifrån perfekt. Men det är det för mig och jag har mina 2 välskapta barn. Vad kan man mer begära? I bloggar lyfts ofta dom positiva sidorna fram och man hör att folk får depression av att läsa på facebook. Man kan jämföra facebook med bloggare och bloggar. Oftast är livet en dans på rosor, ingen trots och perfekta barn som man älskar hela tiden. Jo innerst inne älskar jag såklart mina barn över allt annat och alltid men där är stunder man blir galen på dom. Tänkt det som syskonkärlek. Någon som bara sett positiva sidor där?

Jag tröttnar på enformiga bloggar. Jag gillar variation. Det ska inte bara vara svar och inte bara vitt. Den ska ha en balans av allt i livet, så som det verkligen livet faktiskt är. Jag försöker utgå från det när jag skriver min blogg men också av hur jag själv vill läsa en blogg.

Sen får bloggen inte vara helt för rörig. Det ska gärna finnas återkommande tema. Inte att man byter helt vecka efter vecka. Fast samtidigt följer ju bloggen ens liv. Som en dagbok och livet förändras ju. I början handlar bloggen bara om graviditet, sen om första tiden med bebis och sen med större barn. Nu försöker jag mer och mer få in mer för mamman men jag älskar fortfarande babyprylar, barnsaker och barnmode. Och barnen är ju det största så självklart är det den röda tråden i bloggen.

Skönhet, mode och egoboost. Ja 3 nyckelord! Fast man borde kanske ha egentid. Det är också ett ämne som diskuterats hett på sociala medier. Vissa menar på att man inte är en bra mamma om man nu tycker egentid är så viktigt. Då borde man inte skaffa barn. Efter första barnet hade jag inget behov av egentid och tyckte inte heller att jag behövde det. Men jag inser nu hur mycket egentid jag faktiskt hade med ett barn utan att vet det då. Nu när den tiden är fruktansvärt begränsad så vet jag att egentid behövs! Om det så bara är några minuter på skithuset! 😉