Jag har tagit upp det någon gång tidigare och det är om mina dolda ätstörningar som jag hade i sena tonåren. Jag har aldrig sökt hjälp för det men jag har fått hjälp med en tidigare depression som jag hade och fick då hjälp med psykolog men annars är det något jag hanterat på egen hand. Men fortfarande idag kan jag känna av mitt tidigare problematiska förhållande till mat och min kropp.
Idag vet jag att det var Bulimi jag hade. Men det såg jag inte att jag hade då mer än att det var ett problem med att hetsäta. Det var ju det som var problemet. Inte att jag kräkte. Men det var ju bara ett sätt att lindra ångesten jag fick när jag tryckt i mig så mycket onyttigt.
Nu vet jag också varför tankarna kommer upp. Jag blir påmind och känner sån stor lust att kräka. Det är så svårt att förklara för någon som inte varit med om det. Den olusten man känner just då mot sin kropp och beteende. Men jag bryter mina tankar. Ska inte gå tillbaka till gamla mönstret!
Igår sålde dom ut ”fingrar” för 10:- st på Citygross! Så vi får väl skylla på dom. 😉 När vi efter en lång och händelserik dag kom på att det paketet ligger i väskan så packade jag upp och njöt. M såg sen det och frågade om jag ätit hela! Ja det gäller att vara snabb! Men jag skämdes. Kunde jag inte tänka på honom? Men jag tänkte ju att han brukar inte äta sött. Och han tog tid på sig så jag åt upp det. Men efteråt kände jag så stark ångest, ville bara kräka upp allt. Men istället gick jag och la mig och struntade i tankarna. Men det är verkligen dags att ta tag i träningen igen. Då försvinner tankarna och jag äter bra mat.
I tonåren var jag väldigt självdestruktiv som väldigt många tjejer är i den åldern. Mitt fortsatte från högstadiet tills kanske 22 års ålder. Jag är grymt tacksam för dom som fanns i närheten och hjälpte mig när jag mådde som sämst. ♥
Tror det är viktigt att belysa detta då många tyvärr verkar haft liknande upplevelser. Har man någon gång haft problem med någon form av ätstörning kan det nog i många fall sitta kvar lång tid efteråt. Såg att någon annan nämnde att man ska ge sig tillåtelse att njuta men tror man måste se att det finns olika relationer till mat. ”Njuter” jag av en skål godis triggas en enormt ond cirkel som är svår att bryta. Lite som att man är en nykter alkoholist som får lära sig att leva med beroendet.
Ja det blir fel då jag njuter för mycket haha. Annan sak med en med anorexi eller någon som får dåligt samvete av lite mat men jag tror det är som dig. Kanske måste jag ta bort det helt. 🙁 Eller så får jag bara hålla igång med träningen för det får mig att hålla mig stabil. 🙂
Känner igen de du skriver. Hade stora mat problem i tonåren. Kräktes inte ofta utan straffade mitt ätande med att svälta mig själv några dagar och skära mig själv.
Nu är mitt förhållande till mat bättre. Vissa dagar kan jag må dåligt men försöker istället äta näringsrikt och njuta av ssker ja e sugen på ibland
Oj. 🙁 Ja jag skar mig också bla i högstadiet. 🙁 Så jag förstår precis vad du menar!
Denna extrema kroppsfixering och det icke normala kroppsideal som finns i dag sätter sina spår. Var och varannan kvinna och mamma håller diet vilket påverkar unga flickor väldigt negativt. Till och med barn klagar på sin figur…
Visst man ska inte vara överviktig men normalviktiga kvinnor uppfattas i dag som överviktiga!
Så äter du inte ett paket varje dag så njut den här stunden och ge dig inte dåligt samvete. Men jag vet att det inte är lätt alls…
Jo fast det är ju lite skillnad att njuta eller hetsäta. Så tror du missförstår. I grund och botten så var det inte mitt kräkande och mitt självskadebeteende som var problemet utan att jag inte kunde sluta hetsäta och till slut gå upp i vikt trots att jag kräkte. Många gånger så kräkte jag också för att skada mig själv för jag var så dum och åt så mycket. Ett tag var jag till och med överviktig pga mina problem men tack och lov så gjorde jag något åt det när det gick för långt. Ja tyvärr är det många som har det så och jag tror det är viktigt att man fångar upp det i tid. Själv kände jag att ingen lyssnade eller brydde sig om mig när jag var tonåring.
Och för mig börjar det inte allt för ofta sen blir det oftare och nu är det nästintill varje dag som jag frossar lite. Så det gäller att sätta stopp i tid. Så för mig är det inte att jag får dåligt samvete och ångest för att jag råkar ta en lite bit choklad.