Sojka kontaktade mig och hörde om jag hade lust att gästblogga hos henne , vilket jag absolut ville och när jag sedan tackat ja kom det där dilemmat igen, vad fan ska man skriva?  Till slut kom jag fram till vad jag vill nå ut med  och det är det ni får läsa om nu.

Tommytott är jag i bloggvärlden, i det vanliga livet går jag för många under smeknamnet Totten, 28 år och okysst fläckvis. Född i Upplands-väsby, uppväxt i Jämtland och är Malmöbo!  Jobbar som vårdare inom psykiatrin och är egenföretagare som fotograf.

Jag emigrerade till mitt hem Malmö 2005 där jag fann mitt livskärlek och flydde från ett liv i norr som inte var jag, där jag aldrig trivts. 2005 var ett av de bästa åren i mitt liv, jag tog steget att våga vara den jag är, vågade visa allmänheten min kärlek till en man och flyttade till Malmö. 2005 var alltså året jag kom ut som homosexuell, flyttade och kom ”hem” och träffade mitt livs kärlek, min sjöman!  Ni anar inte vilken lättnad det var att äntligen få bort den där tunga stenen som suttit över bröstet i så många år, men samtidigt fanns det en rädsla, för oavsett att jag kände mig både fysiskt och psykiskt redo att komma ut som homosexuell så var det ju fortfarande något man inte kunde blunda för, homofoberna var ett faktum och dom kunde jag ju inte bara plocka bort för att jag kom ut som homosexuell?

Åren har gått och självklart har det varit en berg och dalbana, för inte är det en dans på rosor att leva som öppet homosexuell i en värld där hatet mot kärlek kan vara så stor. Här i Sverige har vi kommit en bra bit på vägen i acceptansen mot samkönad kärlek, men vi har fortfarande långt kvar att gå.

2007 startade jag bloggen, men slutade blogga och bestämde mig igen 2009 för att börja blogga och reggade mig, men upptäckte då att jag redan hade en blogg.  Det var 2009 som jag blev mer aktiv i bloggvärlden och det var här det började med de första påhoppen på nätet för min sexualitet och eftersom jag fortfarande var rätt osäker på hur jag skulle bemöta homofobin gav jag tillbaka med samma mynt som jag fick, jag var aggressiv tillbaka … Ung, dum och oerfaren, men man lär så länge man lever.

3 Juli 2012 händer något som jag aldrig tror jag skulle behöva uppleva. Jag var sjukskriven och gick på kryckor för en mindre förslitning i foten, sambon var hemma från jobbet till sjöss och vi gick kvällspromenad med hundarna, jag på kryckorna och sambon hade hundarna.

Vi var nere i Trelleborg där vi har husvagnen ståendes på sommaren och gick samma kvällsrunda som vi gjort de tidigare åren och varje kväll vi är där nere. Det kommer 2 killar på cykel bakom oss, spelar hög musik och vi vänder oss om och kollar vad det är och svänger av.

Just när vi svänger av så ropar killarna ” gay, gay ” och nu går det snabbt, jag hör orden närmare, en av killarna springer bakom mig. Jag hinner reagera och ropar att R ska ta upp hundarna och springa och just efter jag sagt de orden blir jag sparkad i ryggen och killen ropar ”gay,gay,  go faster , gay ”.  Jag tar ena kryckan och vänder mig och slår, men killen har hunnit upp till cykeln igen. En bil saktar in och killarna försvinner.  Chockad och rädd tar vi oss tillbaka till husvagnen och förstår knappt vad som hänt och tankarna kom snabbt, vi gick endast promenad med hundarna och blir påhoppad, vad hade hänt om vi gått hand i hand och visat våra kärlek?  Den platsen ger mig fortfarande obehag och jag går helst inte där själv på kvällarna.

Det var nu jag bestämde mig att jag mer aktivt skulle börja blogga mer öppet om mitt liv som öppet homosexuell, för så här ska det fan inte vara i Sverige 2012.

Och jag var beredd på att de anonyma fegisarna skulle komma tillbaka med hat kommentarer, vilket det har gjort då och då. Men de senaste året har jag varit förskonad från hatet och de elaka kommentarerna har minskat. Mindre hat, mer kärlek , det gillar vi!

2014 är det nu och jag möts dagligen av positivitet, kärlek och fantastiska ord. Jag är stolt, jag är stolt över mig själv som vågat öppna upp mig, att fortsätta kämpa för oss HBTQ personer, att vi en dag inte ska vara en minoritet och att folk någon dag ska inse att oavsett sexualitet och vem man älskar så är vi exakt lika mycket värda och ska våga och kunna visa våran kärlek lika öppet som man och kvinna.  Att fortsätta och förhoppningsvis vara en förebild för unga osäkra killar och tjejer som inte vågat komma ut som homosexuell.

Jag bloggar på http://tommytott.se och där får du hänga med i mitt liv som öppet homosexuell, shopping,våra chihuahuas, min kamp att leva med diagnosen fibromyalgi och i min dröm om att lyckas med företaget som fotograf. Härliga foton, en storportion humor, ärlighet och fan inget rosafluff fluff!

Bloggen finns på Facebook : Tommytott.

Tusen tack för att ni tog er tid att läsa mitt inlägg och jag hoppas få se er inne hos mig och slutligen vill jag ge det största tack till min älskade vän Sojka, tack för att du är du och tack för att jag får äran att gästblogga hos dig och nå ut med mina ord.