När man tänker tillbaka på sin barndom så tänker man att så vill man inte att ens egna barn ska ha det. Man har alltid känt att gud vilken tuff uppväxt man haft det och att dom flesta har haft det mycket bättre.
Men så kollar man på Malou och tänker herregud dom som är med där har verkligen varit med om värre saker. Och jag är grymt tacksam om att mitt inte är värre! Grymt dom som gått igenom såna svårigheter och blivit så starka idag.
Men det kommer alltid finnas dom som har det bättre och dom som har det sämre. Man ska inte jämföra sig med andra men samtidigt är det ju en tröst att se att folk haft det värre och ändå har ett bra liv idag.
När man nu tänker efter så är det ju vanligare än vad man tror med familjer med olika problem. Och barn som lever med bonusföräldrar är idag inget konstigt tex. Jag växte upp med en låtsas pappa sen jag var 5 år och innan dess var mamma tillsammans med en missbrukare men som jag hört lever ett bra liv nu. En dag kanske man kan berätta sin historia eller skriva en bok men fortfarande är det mycket som är så känsligt och för privat. Men en dag kanske man kan vara så privat. Intressant att höra folk som skriver en bok för att få avslut på saker.
Men jag tänkte dela med mig lite om min uppväxt i olika inlägg. Fast vad ska man kalla det för? Jag har ju kategorin ”Jag talar ut” men kanske skulle ha en flik som hette ”Min historia”.
Lite sorg att jag inte minns mycket från min uppväxt dock. Men tänkte det kan vara bra att gå tillbaka och tänka efter.
Säg till om det är något ni undrar över i min uppväxt! 😉
Jag tycker det är ”intressant” (eller vad man ska säga) att höra om andras uppväxt. Jag blir alltid lika förvånad när jag hör någon berätta att deras uppväxt har varit toppen, för det är för mig något helt främmande. Min uppväxt var långt ifrån bra.. Flera år av fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp av mammas dåvarande (som var alkoholist) som pågick under flera år när jag var bara barnet, livet blev inte bättre sen heller då jag hamnat i dåliga förhållanden som där också varit fyllt av psykisk och fysisk misshandel. Ja listan kan göras lång. Men – ett stort MEN – jag har tagit mig ur allt levande och allt jag har tvingats gå igenom har gjort mig till den starka personen jag är idag <3
Oj vilken lång kommentar det blev.. 😛
Ja man blir ju trots allt stark av allt som hänt. Bara man bearbetar det! <3 kram
Jag tycker de är ”intressant” att höra om folks historia.
Själv hade jag en lite sämre uppväxt och jag vill inte att mina barn ska ha de som jag.
Däremot har min tuffa uppväxt gjort mig till denna personen jag är idag. Stark och självständig
Ja det är ju det som är det underbara att ur allt dåligt så kommer något gått. <3
ja det verkar som att alla har vi en liten historia i vårt förflutna att berätta..
hur är din?
För lång historia för att skriva i en kommentar hihi
Uppväxten ja. Det är nog ett delat kapitell för all dock. Jag är uppvuxen med 3 sykon med olika diagnoser och samtidigt leva fattigt. Så min uppväxt bestod utav att ta hänsyn till de andra, att alltid vara i bakgrunden och alltid vara den som inte kunde göra det, köpa det och uppleva det pga pengabrist. Menjag hade en kanon uppväxt ändå med en hel familj. Så även om min barndom präglas utav tårar och ilska så har den gett mig så mycket som jag tagit med mig i livet och lär mina barn.
Gemförde du din familj med andras? Mins du hurcdu reagerade på att din mammas kille var missbrukare? En kompis pappa var det och det kom jag inte underfund med förens i tonåren då jag förstod att det var fel och farligt.
Ett mycket tänkvärt inlägg <3
Tack! <3 Ja man har ju alltid bra minnen oavsett uppväxt. Som barn så klarar man mycket och det mesta man är med om blir normaliserat! 🙂