…ja dagen då jag ska tillbaka till arbetet. Och hur känns det? Nja lite pirrit så klart men jag ser ändå fram emot att komma in i de dagliga rutinerna och att träffa mina arbetskamrater. Det som pirrarmest är nog att lämna Isak på dagis första gången så länge. Har har ju bara varit från kl 8-15 men idag blir det ju 8-17 och det kommer det vara fortsättningsvis.

Men M kommer försöka hämta tidigare de dagar han har möjligheten att komma från plugget tidigare så det känns lite bättre. Sen hoppas jag också att vi kan vänja Isak vid sina farföräldrar så vi kan lämna honom där eller att dem någon gång hämtar men som det ser ut just nu så funkar bara jag, Isaks pappa, Isaks morfar M och dagis.

Det underlättar ju om det hade varit fler som ”funkade” nu är man lite halvt låst. Glad för att morfar M funkar för då finns det åtminstone en som kan passa Isak. Men han arbetar ju själv och kan ju bara kvällar och helger så det får vara till när vi behöver vara barnfria liksom. 🙂

”Spread the love”