Igår fick jag en flashback när jag höll barnens kusin i famnen. Först vågade jag inte hålla lilla Aya men jag ville ändå och när jag väl höll henne så ville jag inte släppa henne. Vilken kärlek!

När jag höll henne och hon rörde sig lite så kändes det precis som fosterrörelser och man minns känslan och det är helt underbart. Nästan så man blir sugen på en till. 😉 Nästan sa jag! 😉 Men det är en helt underbar kärlek. Och jag märker verkligen att Isak gillar henne och är så stolt!