Och det smärtar i hjärtat att det faktiskt är mitt fel. Isak var ledsen i morse och jag lät honom somna om i vår säng. Jag la kuddar under madrassen och var noga med att lyssna om han vaknade och skulle då skynda in för att ta honom. Men det blev bara en duns och sambon skyndade in och då hade han vaknat och varit tyst som han aldrig är. Detta kommer jag aldrig göra om och jag får ta risken med att han kan vakna om jag lägger över honom i hans egen säng.
Fy vad jag känner mig som en dålig mamma. Stackars liten. Men han var lite ledsen och sen var allt som glömt. Typiskt nog låg där några lister som ska upp runt fönstret och givetvis skulle han landa på den. Men han var glad som om inget hade hänt en stund efter men får ha ett märke ett tag. =(
Försöker tänka att det kunde varit värre. Sambon påminner mig att det kommer bli ännu mer blåmärken. Men jag vill ju skydda min lille son mot allt! 🙂