Ja Isak var den mest gulliga nu på morgonen så vem hade anat hur det skulle sluta! Isak kom in som vanligt och gosade in sig i vår säng. Han busade sen spöke med tvättkorgen och kollade lite barnprogram. Men sen när jag skulle byta blöja hände det. Han ville inte ha av byxorna och då han hade bajat och skulle göra rent samtidigt som jag skulle hålla mig borta från hans livsfarliga sparkar, hålla undan bena, hålla honom kvar på skötbordet, inte få bajs överallt, hålla bort hans händer, skydda så han inte tar sina byxor i bajset då han vill ha på dem och kämpa på en blöja på ett barn som bara klöser och försöker ta bort blöjan igen…

Att hålla bort byxorna misslyckas jag med givetvis och det kommer rakt i bajset. Jag tar dem och lägger dem i tvätten. På med blöjan efter lite kämpande och hålla bort en hysterisk ungen från att riva ut allt från tvättkorgen. Isak vill ha byxorna trots bajset men det tycker inte mamma är en bra idé. Fan! Hade byxorna bara varit rena. Hade han bara legat stilla! :S

Ingenting funkar nu och Isak vill inte ha på sig någonting. Jag kämpar på honom kläderna och när jag är klar så bara springer han runt och skriker och har sig. Inget funkar och jag är redo att bara lägga mig ge upp och skita i att gå till jobbet men istället så gör jag mig själv klar medan Isak skriker och har sig. När jag är klar vill han kramas. Jag bär upp honom och kramas. Vi kramas en stund. För ett ögonblick så tror jag att allt kommer bli bra. Men när Isak vill sitta i vagnen utan overall så utbryter ett kaos igen. Jag kämpar på Isak overallen och sätter han i vagnen som han vill. Han är lugn. Men inte länge till för nu ska skorna också på. 🙂 Resten kan ni räkna ut själva!

Promenaden till dagis gick förvånansvärt smärtfritt och jag trodde då att det skulle sluta bra där. Men givetvis ville Isak inte lämna vagnen. Han ville inte ta av sig kläderna och inte vara på dagis. Vilken räddning att Anna en av ordinarie personal kom just då och tog över Isak. Tack! Hon är för go. Jag är så himla nöjd med personalen på Södertorps förskola, speciellt avdelningen Tiger! 🙂

Nu sitter jag på jobb för jag kom faktiskt hit till slut. Trots lämningen och starten så längtar jag så efter sonen. Det kallar jag moderskänslor. Min gosiga lilla unge. Det är så jobbigt att se honom så men med tiden har jag blivit starkare. Jag har växt i mammarollen och det är samtidigt underbart. Jag tar inte det lika hårt och bara vill gråta av smärtan utan nu har man förstått att det är en del i livet att vara mamma. Inte bara min son som är så och det är verkligen inte sista gången det händer…