…det är ju så underbart. Då jag var lite nere igår så var det helt otroligt att titta in hos Angelika. Jag blev verkligen på bra humör och jag började nästa gråta av hennes ord. Jag själv kan liksom inte riktigt fatta det och ha mig som förebild, nja jag försöker ju men samtidigt är jag bara mig själv. Jag vågar visa mina brister och jag är långt ifrån perfekt fast ibland kan jag låta så. Men jag försöker ändå ha en bredd i bloggen där jag blandar lite av varje. Det blir också en utmaning att våga vara sig själv och även om jag förespråkar de naturliga kropparna, ett hälsosammare liv och att man inte ska klanka ner på sig så är jag också människa. Jag vill visa på att även jag inte är perfekt men samtidigt att man kan komma långt med positivt tänkande. Och där vill jag även poängtera att även jag den positiva Sojka kan ha negativa tankar. 🙂

Så sprid nu kärlek som jag gör nu och Angelika gjorde för mig. Våga ge komplimanger till varandra. Vi är så dåliga på det. Att jag skulle bli en förebild och en inspirationskälla trodde jag aldrig när jag började blogga och tack alla så vågar visa det och berätta!

Det gör mitt bloggande ännu mer roligt, mer viktigt och mer meningsfullt och en anledning att fortsätta blogga.

♥♥♥