…trots slöheten efter helgens sjukstuga! Fan stolt att jag klarade av en hel dag på jobb. 🙂 Fast och andra sida gjorde jag inte jätte mycket men ändå tillräckligt för att känna att jag inte ännu var helt 100 från helgen. Men jag klarade det och imorgon går det såklart bättre.
Isak somnade snabbt ikväll, han måste ha varit så slut! Stackarn hade ramlat på dagis och fått näsblod. 🙁 Min plutte liten. Gud vad han fick pussar idag. M frågade dagisfröknarna hur det gick för honom och det gick så otroligt bra! Så härligt att höra. M frågade även personalen om dem tyckte det var något som vi kunde öva hemma. Då svarade dem att han hade jätte mycket vilja och det syntes ordentligt när han inte fick som han ville och det kunde man kanske öva på. Men jag menar det är ju svårt asså beter han sig illa säger jag ju till men när det är mat och dricka så får han ju gnälla sig till det för han kan ju inte prata! Jag vet att jag måste försöka sätta lite mer gränser men det har jag börjat med och jag tycker inte problemet är så stort hemma. Är nog där då han inte får samma uppmärksamhet och då lär han ju sig av det. Allt är ju en stor omställning för honom och även för oss. Och vi växer mer och mer i föräldrar rollen. Suck att få känna sig kass för detta. 🙁
Isak i en av sina favoritlekar! 🙂 Stoppa-över-huvudet-och-gömma-sig-lek.
Så mycket roligare när tvättkorgen är full av Isak i stället för full av tvätt 🙂
Det är svårt att lära små barn tålamod… Melody har INGET tålamod, och det är jättesvårt att lära henne det när hon är så lien…
Man vet inte riktigt hur man ska göra?! Gäller väl bara att låta dem vänja sig vid att vänta, att man inte kan få som man vill direkt jämt…
Vad duktig du är, bra att du ser även de små segrarna i vardagaen 😉
Som ensam barn får man ju alltid mycket uppmärksamhet (eller oftast iaf) hur föräldrarna än gör, man är ju den enda om uppmärksamheten 🙂 tror det kommer reda sig 😉
Kram
Du ska absolut inte känna dig som en dålig mamma, det måste vara ganska frustrerande för Isak att inte fröknarna och de andra barnen alltid förstår honom, ni som föräldrar har ju lärt er att tolka hans språk. Det kommer säkert bli bättre när han lär sig prata 🙂
kram
Känner igen det där med vilja. Hugo är precis likadan och det kan vara väldigt svårt att få rätsida på. Jag skulle också behöva ha lite tydligare gränser. Nu funkar det dock väldigt bra på förskolan, men hemma testar han en hel del fortfarande.
Åh men det är inte för sent med bloggkärlek, man kan lägga upp hela veckan ända fram till lördag 🙂