Ikväll ska jag se på en föreläsning med Kim Madsen. Han hade en väldigt traumatisk start i livet så jag börjar nästan gråta när jag läser det. Man känner hur det är från ett stackars barns perspektiv. Det är också därför jag känner att jag till en viss del vill syssla med välgörenhet för speciellt barn. Det känns så i hjärtat och kan man bara hjälpa någon så gör det jättemycket. Ibland funderar jag på att också bli stödfamilj av något slag men jag känner att då kanske jag försummar mina barn. Så jag startar att ta hand om min familj och mina företag och när jag kan längre fram så gör jag något av det. Jag har iaf börjat samla in genom att skänka 10:- per såld snutte till välgörenhet och det kanske inte är så mycket nu i början men någonstans måste man börja.

Läs hela Kim Madsen historia HÄR och blir inspirerad. Det blir jag minsann! Vem som kan lyckas. Det är bara att ge sig fan på det. Man ska inte lyssna på vad folk säger om de skrattar åt dig. Jag tycker det är så tråkigt hur många behandlar barn. Vi lär oss sen vi är små att inte drömma och att krossa våra drömmar är en så stor synd. Man ska inte få drömma vad man vill. Man ska inte få drömma om vad som för vissa drömmar passar inte alla. BULLSHIT säger jag! Ja till att peppa barn att drömma. Inget är omöjligt! Och det är inte farligt att drömma om något som kan verka omöjligt och att våga drömma innebär inte att man måste klara det. Helt upp till en själv.