Efter en omtumlande helhelg så känner jag lite ångest. Nog för att det varit så mycket känslor i helgen. Överväldigad av livet och tacksamheten över min familj. Någon sa att chocken kunde komma sen. Jag förstår inte vad dom menar men chockad blev man ju. Och det känns bara konstigt och omtumlande med alla känslor. Alla känslor i olyckan och sen tacksamheten över sin familj och mina barn. Men samtidigt jobbiga känslor som jag även hade när mamma dog för 5 år sen. Man kommer så nära inpå livet. Man njuter av alla ögonblick som kommer, all tid går sakta och allt flyter på så försiktigt. Alla färger blir klarare…