Det var inatt när vi körde hem från en jättemysig dag på Liseberg i Göteborg. Jag han börja med att säga att allt är bra med oss men något chockad över händelsen. Vi hade änglavakt. Jag har aldrig varit så nära döden!

Det hela känns helt overkligt och att bilen ändå gick att köra är ett mirakel. Påminn mig att aldrig byta från Volvo! Renar pansarvagnen. Men när vi nästan var hemma så var jag tvungen att gå ut och kolla på bilen. Hade det verkligen hänt?!

Jo det var så att M körde, barnen sov där bak och jag satt i framsätet. Jag kände och hörde en dunk i bilen och den började svänga till högra körfältet. Jag vaknar till men tappar helt talförmågan. Man var verkligen där och nu. Vi kör på moterväg i 110 på väg hem. Och M lyckas svänga undan från att åka ut på fältet och vi åkte in på vägen och där bad jag bara i mina in innersta tankar ”få kontroll på bilen, bara den inte snurrar”. Bilen kör in i räcket till vänster men vi lyckas inte utan bilen snurrar runt.. fan är väl några av tankarna och medan man snurrar runt på motervägen så tänker man att nu är det kört! Vi hade tur att bilen inte välte runt. Den var stabil på vägen och den snurrade så den var vänd mot trafikens riktning igen och ute i vägkanten. Som en James Bond hade M fått stopp på bilen. Jag började inbilla mig att någon vätska läkte ut i bilen för det blev kallt om rumpan. Men när jag kände var det bra våra mobiler som på något sätt hoppat ur facket och ner under min bak. M trodde vi skulle åka på fältet och att bilen skulle volta. Hade det varit en annan bil som vi haft så hade den varit körd. Kanske vi med. I mitt huvud snurrar nu bärgning av bil och att vi är långt hemifrån. Barnen sov på något sätt igenom hela olyckan! Bra M som är en bra förare. ❤ M går ur bilen för han undrar om det kunde varit en punktering men däcken är hela. M:s dörr är svår att öppna och stänga. Men M sa i sin lite chockade röst att bilen funkar fortfarande och går att köra utan att egentligen veta. Men jag blev lugnare och visst funkade bilen!

Inte bara bilen räddade oss. Även att det just då inte var några bilar på vägen. Ett verkligen mirakel! Ingen bil håller hastigheten där vi körde och när bilarna svischade förbi vår bil som stod vid vägkanten och bara gungade varje gång en bil körde förbi så inser man vilken änglavakt vi hade. Det var ju lugnare på natten men fanns ju fortfarande trafik. Känslan att ha barnen i bilen och allt som kunde hänt gör att man tappar andan. Min älskade familj, jag är så tacksam över livet och det är så mycket man funderar över efteråt.

Jag tror helt klart på starkare krafter nu. Ingen gubbe på ett moln ovan oss men helt klart något som höll oss vid liv! Man kan verkligen säga att karma var på vår sida.

Vi vet fortfarande inte vad det var som hände. Men vi skiter i bilen för viktigast är att min familj är välbehållna! Idag har det aldrig varit mysigare att bara hålla om min familj och säga att jag älskar dom! ❤

Hela vänstersidan på bilen är rispad och intryckt. Ena fälgen är skrappad. Höger framsida är alla lampor helt krossade och även där är bilen skrapad och man inser vilken kraft det måste ha varit. Bak på bilen är där bara ett pytte märke.




Jag är lite öm på vänster sida av nacken och likaså M. Vet inte hur man gör efter något sånt här men man bör väl kolla upp det?