För mig är det ingen dag att fira för min mamma dog nämligen just den 6 Juni! Ibland vill jag fortfarande skrika och slå och också fortfarande förstå. Jag vet att jag aldrig kommer få dom svar jag vill ha. Vem vet, kanske finns det ett liv efter detta men vem säger att man får svar på sina frågor. Det är det sjukaste och jobbigaste jag varit med om. Att förlora min mamma. Det gör så ont och jag vet hur mina syskon känner och kände. Dom förstår mig!

Mamma jag saknar dig. Jag ville ju att du skulle träffa dina första barnbarn. Få uppleva det. Isak hade du gillat. Han skojar mycket precis som du. Ni hade verkligen gillat varandra, det vet jag. Elias hade du också tyckt om. Fy vad dom hade jäklats med dig hi hi. Du hade sagt jädra ungar men älskat dom så.

Elias inte bara går nu, han springer fram. Han ska upp och klättra på allt och är riktigt busig. Men det är Isak med. Hade du levt så hade jag sagt till dig att dom fått det från dig. <3

Jag har gått igenom en tuff period. Jag hade kunnat snacka med dig som till ingen annan. Jag kunde verkligen alltid säga precis som det var till dig. Du skulle trösta med att det alltid löser sig. Då det gör det oavsett om det blir till det bättre eller sämre så löser det sig och du har och hade så rätt. Det gör ju det.

Isak har börjat fråga efter dig. Han vill gräva efter dig, laga dig till mig. ❤ Han frågar hur du ser ut. Jag visar foto och han vill veta vad du heter. Gabriela. Vi besökte din grav. Isak sov så vi slapp förklara. Hur berättar man? Jag kan ju inte säga att vi ska åka till din grav. Kanske förväntar han sig att träffa dig på riktigt. Så vi sa inget alls. Kanske ska gå förbi kyrkogården här och visa och säga att min mamma också har en sån sten så är han ju lite förberedd.

Inte lätt, jag behövde ju aldrig själv vara med om det som liten. Men så har vi aldrig haft så mycket familj och släkt som vi känt.

Tankar, kärlek, familj, kärna, värme, styrka, sorg, tårar, glädje, saknad…