Mitt hjärta brast idag då Elias rullade ner från stolen rakt ner på marken då jag kollade efter Isak några sekunder. Hur kunde jag?! 🙁 Jag vet ju att han rullar nu och jag hade bytt blöja på honom och innan jag visste ordet av då låg han med ansikte och mage mot marken. Fy fan! Jag har aldrig känt mig så innan. Känt mig som världens sämsta mor. Han grät massor men efter en stund var han hur glad som helst som om inget hänt.

Lite vita skrapmärken på knäna och lite grus från asfalten i pannan och lite skrapstreck på näsan. Får se hur det ser ut imorgon men nu syns det knappt. Jag försöker att inte tänka på vad som kunde hänt utan försöker bara tänka på att jag är så glad att det ändå inte var så farligt som jag trodde. Jag får aldrig aldrig göra om det. Usch! Min lilla gulleplutt!