Jo då det är jag! En stor period i mitt liv som sträckte sig från högstadiet till gymnasiet och vidare lite grann efter det. Men sakta började det trappas ner inom 4 år efter gymnasiet och jag började sakta bli till den jag är idag. Men var tid är ju speciell på sitt sett. Men jag har gått igenom tider av depressioner och panikångest. Och jag är glad att jag kommit dit jag är idag. Depressioner är långt bakom mig och panikångesten har jag lärt mig hantera och jag har inte haft ett anfall på flera år. 🙂
 - https://sojka.vimedbarn.se/4e-bilden-en-bild-pa-en-konstig-tid-i-ditt-liv-detta-visste-ni-inte-om-mig/){kind=link}
Håller med dig men tar tid att lära sig att handskas med ångest.. Tro mig jag vet.. Min framtid är nu och har förlåtit det som hänt.. Min barndom uppväxt är inget att skryta om.. Sexuella övergrepp med drogade förräldrar som ledde mig rakt i famnen med dåliga män som misshandlat mig och har fysiska skador av slag & även psykiska efter allt och deras kontrollbehov men som sagt mannen i mitt liv idag är min Falk som stöttat mig och ger mig så mycket kärlek :)Katja Aittaniemi
Det går verkligen inte att se att det är samma person och bra är väl det kanske eftersom det låter som att du faktiskt inte är "samma person" idag. Skönt att du kunnat ta dig bort från de jobbiga känslorna!
Sådär såg jag också ut fast kanske från att jag var 11-15 ungefär. Hade också massa ångest och mådde så dåligt. Skönt att den perioden är över nu.